Med tanke på att EU:s budget för hälso- och sjukvård uppgår till omkring 4 miljarder euro (efter den minskning på 1 miljard euro som tillämpades i början av 2024) och att kostnaden för psykiska hälsoproblem motsvarar mer än 600 miljarder euro per år (mer än 4 % av EU:s BNP), verkar det rimligt att anslå ett belopp som avser den annulleringskostnaden (och som verkar vara högre än de 10 miljoner euro som redan anslagits för att stödja främjandet av psykisk hälsa i samhällen, med tonvikt på utsatta grupper såsom barn, ungdomar och migrant- eller flyktinggrupper). Bara för att understryka att de kostnader som beaktas inkluderar direkta (t.ex. sjukvård, sjukhusvistelser, läkemedel, ...) och indirekta (t.ex. produktivitetsförlust, funktionshinder, förtidspensionering, ...) utgifter. Dessa kostnader är fördelade i flera olika grupper, bland vilka jag lyfter fram: 1) Patienter med svåra psykiska störningar, med mycket varierande kostnader beroende på svårighetsgraden. 2) Personer med demenssjukdom, med högst kostnad per person. 3) Patienter med depression, som står för 44% av de totala utgifterna för psykisk sjukdom. 4) Personer som är utestängda från arbetsmarknaden och som lägger till indirekta kostnader (t.ex. låg produktivitet, utestängning från arbetsmarknaden på grund av psykiska störningar osv.). 5) Patienter med vanliga psykiska störningar (depression, ångest och somatiseringar). Med förvärringen att psykiska problem observeras vid yngre och yngre åldrar.